Untranslatable expressions
There are some expressions that exist in Swedish that I have never heard in English, like:
"Näe, nu går fan på torra land!" [= Oh no, the devil is walking on dry ground!]
and
" tomtar på loftet" [= gnomes in the attic]
The first expression means that you are very surprised over something you see or experience, and the second mean that you are loony or a little bit crazy. The attic is your brain obviously, but I wonder where the devil expression came from. Any opinions, suggestions, ideas? I didn't think the devil lived in water, so why is it unusual that he is on dry ground?
Maybe you have even crazier Swedish expressions to share?
6 comments:
I think the original and most used version of that expression is "Nu går skam på torra land" (Now shame walks on dry ground), in my opinion more of an exclamation when something is outrageous. "Skam" (Shame) is likely a referral to the devil, he has always had a lot of aliases since it was dangerous to utter his true name. "Speak of the devil" / "Tala om trollen"...
Maybe dry ground refers to the earth as opposed to hell (lake of fire), i.e. the devil walks among us?
These kind of expressions seldom makes any sense without some cultural background, and when translating them they are often transferred to a different cultural environment. As an example, can anyone explain the expression "Break a leg" when wishing someone good luck?
My favorite of misinterpretations / bad translations is the swedish expression "Ont krut förgås inte så lätt" (Evil gunpowder doesn't perish easily) which doesn't makes much more sense in swedish (to me). It is said to come from the german saying "Unkraut vergeht nicht" that sounds very much like the swedish one. The german version means something like "Weeds never die" (better translation anyone?) That allegory works so much better.
I took the liberty to create a new tag, "lost in translation". I fear I could tag half of my posts with it...
A little searching on the web and I found this anecdote about "Shame/devil walks on dry land":
Short abstract in english: Andreas Svensson, skipper born 1826 was an odd fellow who was called "Lille Skam" (Little Shame) due to his individualism. Once he abandoned his boat during a storm and swam ashore naked. When he reached the shore he frightened some women who feared it was the devil himself coming up naked from the waves. But it was just "Shame" who now walked on dry land.
Andreas Svensson. Född 1826-01-12 i Ekedalen, under tomten Djupedal, Trässberg (R). Död 1902-06-15 i Österbacka, Otterstad (R). Skeppare.
Det finns väldigt mycket att berätta om denne orginelle Andreas som redan under sin livstid blev legendarisk, på bygden blev han känd som Lille Skam. Han var en individualist som inte gick att påverka i någon riktning och inte heller placera i någon fålla. Häftig till humöret och tände på kort stubin, men blev lika fort god igen.
Det var vid en seglats med varor till Lidköping som Andreas båt kappsejsade på Kinneviken. Kamraten hängde sig kvar vid båtens peke medan Andreas sparkade av sig kläderna för att lättare kunna simma mot land. Han nådde land vid Jäleviken där två kvinnor höll på med tvätten. Andreas stiger upp ur vattnet helt naken till kvinnornas förskräckelse, därav "nu går skam på torra land".
".....men hela släkten fick heta Skammarna efter sin farfar, en klyftig och slagfärdig man.
Den mannen gick inte att bli arg på vad han än ställde till. Hela släkten har fått av hans snille, hans humor och hans händighet. Sitt namn Skam, hade han fått genom en mycket dramatisk händelse. Andreas fraktade laster med spannmål från Odensvik till Lidköping. När han i sin lilla båt i tomme närmade sig Odensvik utbröt en svår storm. Barlasten i kölen, som bestod av sten, försköt sig och båten fick svår slagsida.
Den tidens båtar var små och öppna, och drevs endast med segel. Och båten som nu inte kunde styras, rände mot ett skär. Snart stod aktern under vattnet och fören med peket stod i väders. Allt såg olyckbådande ut. Andreas band då fast sin skeppsgosse i peket och slängde själv av sig kläderna. "Gråt inte pöjk, nu simmar jag efter hjälp", sa han. Därmed hoppade han i och kämpade med vågorna i den grova sjön.
Vid stranden i Jäleviken stod några kvinnor och tvättade. De iakttog något som red med vågorna långt där ute. Det närmade sig sakta men säkert stranden där de uppehöll sig. De blev rädda och undrade vad det månde vara som kom i denna storm. När mannen kom in till stranden och klev upp i all sin nakenhet, blev de näst intill förskräckta. Det måste ju vara Näcken, eller näst intill den Lede själv. "Lugn", sa Andreas. "Ja ä en vanlig människa av kött å blo. Vi ä i sjönö, å ja söker hjälp. Har i nöja klär ja får skyla mej mä".
Snart var ett båtlag på väg ut mot Andreas havererade skuta. Den unge pojken slapp loss från sin bindning vid peket och blev räddad, liksom så småningom skutan. Från den dagen ståtade Andreas i Österbacken med namnet Skam och den unge besättningsmannen fick heta Himlens pinne. Skammarna har aldrig förnekat sig. Gammelskams slagfärdighet och skämtlynne har gått i arv i generationer." [Den som läst ända hit får imaginär guldmedalj!/O.K.]
Jag pryder mig med guldmedaljen!
Oh, all the things you learn on this blog!!! to quote Dr. Seuss
Explain this one: "Jag anar ugglor i mossen" (I sense owls in the bog).
Post a Comment